dekadensbloggen

Stockholm vaknar långsamt, och jag är full igen. Anar att jag blir ordentligt bakis idag, då det fortfarande snurrar glatt i huvudet.

Igår var jag, Simon, Karl-Johan, Henrik och Johan på Laroy och öste. En sak är klar, Pommery är lika gott efter 10 flaskor som efter den första. Mycket groggluder, men på nåt sätt gillar jag det ändå. Att dissa dem.

Tur henke känner rätt folk, alla bord var bokade men vipps så var ett vårt.

Jag hårdtestade för övrigt min mobil igår när jag kom hem, stod o snackade i den medan jag duschade. Den höll! Kanske kan ha användning av min pensionerade pradamobil trots allt =)


Med aningen yra hälsningar,
Anton


Sen ska man väl liva upp det med en bild också:

StatensRadio gjorde en dokumentär. Dokumentär har jag lyssnat på 4 gånger på 12h.

Jag önskar att mina hockeybilder samlade i en pärm under nittiotalet istället var Jocke Posener, Tompa Jisse, framförallt Tompa Jisse!
Thomas Jisander är den fanimig skönaste grabben jag någonsin hört prata. Prata om så sjukt härliga saker.

KOM HEM JISANDER ! LÄR MIG DEKLARERA!

Jag hoppas att det kommer en policy efter det här inlägget...

Allas eran- Allas ingens, Simon

Då sitter vi här, jag och Simon, med en trevlig dansk film, Rich Kids. Rätt skön, mycket kola och Range...


Sevärd:
http://thepiratebay.org/torrent/4234697/Rich.Kids.2007.DANiSH.DVDRip.XviD.SWESUB-KickFoot



Bifogar en bild.




Anton

När man inte längre behöver visa legitimation på Systembolaget brukar vara ett säkert teckan på att ungdomen börjar fade:a bort. Om så är fallet, har jag nog åldrats väldigt mycket på senare tid .Sanningen är nog mer tragisk än så. Jag behöver nämligen inte visa legg på systemet i Gamla stan, men inte för att jag är för gammal, utan, för att citera en i personalen, "det är lugnt, jag känner igen dig". En positiv eller negativ konsekvens av en generös alkoholkonsumtion?


Anton

Jag var nyligen med på ett arrangemang som inkluderade att umgås med ett gäng personer från Balkanområdet ute på en ö i Stockholms skärgård. Gott så, men efter 3 dagar var dessa människor, väl tillbaka i Stockholm, sugna på att dricka sprit och ha roligt. En god tanke, naturligtvis, om det inte vore för att de gick till Nivå 22! Eventuella Linköpingsbor som läser detta, tänk La Scala fast utanför city =)

Nivå 22 är vad man kort och gott skulle kunna kalla för ett sunkigt ölhak, långt bort från den glans och glamour den kända korsningen sägs utstråla. Lockelsen sitter snarare i billig öl.

Men, det visade sig även finnas billig Vueve Cliqout på stället så jag och simon konsumerade ett par flaskor i ett hörn under ständigt blängande ögon från människor som uppenbarligen vanligtvis ser ett gäng Heiniken nedstuckna i is.

Avslutnignsvis hanns det med lite McDonald's.

Bifogar ett par bilder från denna märkliga kväll.





Anton

VI har varit förskräckligt dåliga på att uppdatera denna blogg, men jag kan lova, det kommer att bli en hel del dekadens här framöver!


Anton